Något avvikande ultraljud

Allt började vid RUL i vecka 20. Där såg man något avvikande på hjärtat men inte vad. Och då vi bor i Visby hade vi ej tillgång till specialist ultraljud så fick akutremiss till CFM i Solna. Där kunde man konstatera att det rörde sig om ett komplext hjärtfel. Men då det ej fanns någon på plats då som kunde granska ultraljudet så fick vi åka hem ovetandes över helgen och åter nästa vecka.

Där kunde man se att det fanns två fel på hjärtat, dels VSD och ett DORV. Fostervattenprov gjordes utan anmärkning. Sedan följde många besök för kontroll till CFM. Bara någon vecka innan beräknad förlossning bestämdes det att vi skulle föda på Solna Karolinska. Jag blev igångsatt. Sonen föddes och han mådde bra efter ett dygn på neo. Efter några dagar åkte vi hem till Gotland igen. När sonen var 7 veckor bestämde man att operation behövdes. Så vi for till Lund. 

Där gjordes fler undersökningar och man roddade fram och tillbaka vad som var bäst att göra. Så kom den stora dagen då vi lämnade honom för operation . Tror de sa att operation skulle ta ca 3-4 timmar så vi väntade och väntade. Det gick lite längre och sedan ringde de och sa han var klar och låg på BIVA uppkopplad. Han hade då fått kraftiga arytmier när de startade upp hjärtat igen så han var väldigt skör sa de. 

Hur många staplar med medicin som helst och slangar överallt. Hade även en pacemaker kopplad till hjärtat så det skulle komma tillbaka till sin rytm. Men det tog tid, han fick ligga nedsövd 5-6 dygn innan han väcktes. Då fick vi äntligen ha honom hos oss. 

Efter alla mediciner han fått blev det en abstinens som skulle trappan ned. En slang i näsan där vi skulle ge medicin enligt schema. Han repade sig snabbt och började amma igen. Efter kanske 10-11 dygn i Lund fick vi åka hem igen med ambulansflyg till Visby sjukhus. Där blev vi inneliggande kanske 3 dagar med permissioner. Sedan började en rehabtid med många undersökningar. Men allt gick så bra det kunde, och det tack vare den kompetenta personalen på BIVA som höll honom vid liv ! Nu är han som vilken 2,5 åring som helst, frisk och kry! Det enda som påminner om operationen är ärret på bröstet.

/Moa