Jag heter Henrik är 44 år, bor i Värnamo med min familj. Jag föddes 1/2 1978 på Östersunds BB, ganska snart misstänkte läkarna att de var något som inte stämde med mitt hjärta. Jag orkade inte suga mjölken, utan min mamma fick pumpa mjölk som jag fick på annat sätt. 4 dagar gammal kallade läkarna in min mamma på läkarmottagningen, de berättade att gossens hjärta eventuellt hade något fel.
14 dagar gammal åkte jag till Uppsala för kontroll och prover, läkarna visste inte hur länge jag skulle klara mig om jag ens skulle klara de närmaste dagarna. Mina fel på hjärtat var förträngning på kroppspulsådern och en förträngd klaff. De bestämde att jag skulle opereras när jag är 7 år, det va tuffa år, jag orkade inget och var mycket ensam på mitt rum. Jag ville bara spela fotboll och leka som vanligt, jag fick allltid vara med men då de inte blev på lika villkor så drog jag mig undan. 11/9 1985 va de äntligen dags för operation, kl 6.00 på morgon kom sköterskan in och gav mig sömntablett och tog med mig till operationssalen. Operationen skulle ta ca 12 timmar 50 procents chans att klara det, timmar jag inte ens kan förstå hur min föräldrar klarade av. Min mamma köpte ett par skor som hon aldrig använt sen dess. Hon minns knappt att hon köpte dem. Dagen där på ringde min mamma till sjukhuset då hon inte hört något, ”hur har de gott för Henrik?”, ”Det har gått jättebra han sitter på sängkanten och äter yoghurt.”
Mamma och pappa fick komma och hälsa på samma dag, sedan låg jag kvar i Uppsala ca 14 dagar. Jag minns glädjen när jag kunde springa utan att bli trött och leka med alla kompisar. I dag är jag väldigt tacksam för det liv jag fått, ett liv som kunde tagit slut för längesen. Tror de är därför jag älskar att jobba med människor, att hjälpa andra som är sjuka eller behöver stöd. Jag vill tacka mina föräldrar, mormor som tog hand om min bror, alla släktingar och kompisar som stöttade mig när jag behövde det som mest.