Mina föräldrar fick reda på mitt hjärtproblem redan efter 2 dagar efter jag var född så jag har alltid vetat om att jag haft hjärtfel.
Det är inte alltid så roligt för man orkar inte med allt som andra vänner gör så då tänker man på det och när man blir sjuk undrar man om man blir sämre pga av detta men eftersom att man är född med hjärtfel så tänker man inte jättemycket på det, jag vet inget annat.
Det har inte satt stopp för mig, tycker jag. När man insjuknat inför operationer så märks det annars göra jag betydligt mer än mina läkare rekommenderar mig att göra, jag är kreativ och social och försöker inte göra så att hjärtfelet hindrar mig i dom saker jag är intresserad av.
Jag tänker kanske på det ganska ofta men inget som stör mig i det stora hela.
Jag tror mina föräldrar och syskon bryr sig mycket när man blir sjuk, dom vet ju inte hur jag mår så dom tänker nog att jag blir sjukare än jag egentligen blir. Det har ju varit med med dom hela livet också, alla runt omkring blir inblandade och det kan nog varit väldigt jobbigt för dom ibland.
Jag känner lite oro inför operationer, blir ärligt livrädd när det ska bli en stor operation. Annars så är det inte mycket oro från min sida.
Det känns skönt att lära känna personer som vet vad man går igenom. Det gör jag genom föreningslivet i Hjärtebarnsfonden GUCH.
Hjälp till att sprida uppmärksamhet och kunskap om hjärtfel! Dela artikeln på sociala medier:
