Sandra har medfött hjärtfel och när det började bli dags att bilda familj visade det sig att de behövde planera det ordentligt. Här är hennes berättelse:
När jag gjorde min andra hjärtoperation 2016 var det delvis för att jag skulle kunna ha möjlighet att vara gravid.
Jag och sambon hade då börjat prata om att eventuellt börja bilda familj. Och med tanke på att vi var tvungna att ta hjälp av äggdonator kunde det ju ta lite tid. Operationen ledde till att jag fick mekanisk klaff (och därmed livstids waranbehandling), men min hjärtläkare gav mig klartecken för att påbörja IVF.
Efter en del misslyckade försök som bland annat ledde till att jag blev inlagd på sjukhus hände det hösten 2019 jag blev gravid. Graviditeten räknades som en högriskgraviditet och jag fick gå på täta kontroller både hos specialistmödravården, hjärtläkaren, och tillväxtultraljud gjordes med jämna mellanrum. Det som hände när jag plussade var att jag på en gång fick sluta med waran och börja med fragmin (som behövdes kollas ungefär varannan vecka). När de tre första månaderna gått fick jag återgå till waran fram tills slutet av graviditeten. På grund av mitt hjärtfel så skulle förlossningen ske genom planerat snitt på Nya Karolinska Sjukhuset, och som skulle ske cirka 2 veckor innan beräknad förlossning. Innan snittet fasades waranet ut och jag gick åter igen på fragmin. Dagen innan snittet tog jag ingen blodförtunning alls och i juni 2020 föddes våran första son.
”Ett fönster på ett år”
– Sandra om IVF-behandling
Jag fick en blödning i buken efter snittet (på grund av blodförtunnande) så vi fick vara kvar på sjukhuset ett tag. Något år senare började min hjärtläkaren prata om en eventuell tredje hjärtoperation och jag fick då höra att ingen IVF skulle få göras innan jag hade genomgått magnetröntgen. Tack och lov så var hon nöjd och gav oss då ett fönster på 1 år där vi skulle kunna genomgå IVF, och den tog vi (eftersom vi hade försök kvar).
2024 kom lillebror till oss med akut snitt 6 veckor tidigt, eftersom moderkakan hade börjat lossna. Denna gång fick jag sova under snittet eftersom de inte hade hunnit fasa ut waranet, och det fanns då även en oro för lillebror som då också var waranbehandlad. Tack och lov gick det bra för både mig och lillebror. Jag har mått hur bra som helst under båda mina graviditeter och är så tacksam att jag har haft möjlighet att få två barn tack vare läkarnas kometens och kunskap. // Sandra
Hjälp till att sprida uppmärksamhet och kunskap om hjärtfel! Dela artikeln på sociala medier:
