Här berättar Jennifer om sin egen resa men också hur medfödda hjärtfel påverkar hela livet, när man väl känner till dem. Ett plötsligt dödsfall i hennes närhet fick henne att minnas och slutprojektet på dansskolan, ”En stund på jorden”, tog form.
Jag heter Jennifer och fyller i sommar 19 år. När jag var tre veckor gammal insåg mamma och pappa att något var fel, jag togs till närmsta akut och där konstaterade man att jag var sjuk. Jag hade flera hål i mellan både kamrarna och förmaken och totalt stopp på aortan. Jag flögs med helikopter till barnhjärtcentrum i Lund för att genomgå en stor akut hjärtoperation. Jag återhämtade mig snabbt och fick lämna Lund efter drygt en vecka. Men när jag kom hem hade jag svårt att gå upp i vikt och var inlagd en längre tid på sjukhus. Den otäcka starten för vår familj fick mamma och pappa att vara extra försiktiga och jag testade inga gränser. Jag har haft väldigt svår med koordinationen ända från starten och fick träffa en fysioterapeut som hjälpte mig öva in kroppens naturliga rörselser och där fick jag lära mig att krypa som 13-åring. Idag är jag friskförklarad och går en dansutbildning samtidigt som jag lär ut dans till barn och ungdomar.
För ett drygt år sedan fick en av dansarna min klass ett besked som ingen borde behöva få, att hennes lillasyster Hilda hade fallit ihop i skolan och dött plötsligt. Det visade sig senare att Hilda också var ett hjärtebarn. Tack vare forskningen som Hjärtebarnsfonden stödjer vet vi idag att varken Hildas bror eller syster har samma hjärtfel.
Nu närmar sig vår student och vårt slutprojekt. Vi har satt ihop föreställningen ”En stund på jorden” som handlar om livet. Vi har valt att skänka överskottet till Hjärtebarnsfonden och deras ovärdeliga arbete för att fler barnhjärtan ska fortsätta slå.
Hjälp till att sprida uppmärksamhet och kunskap om hjärtfel! Dela artikeln på sociala medier:
