”Det ska inte sluta med oss”

Det började med ett lyckorus för Thomas Kjelldorff och Tina Kransell i Stockholm som skulle bli morföräldrar. Senare under graviditeten fick de beskedet att barnbarnets skiljevägg mellan kamrarna i hjärtat inte hade slutit sig som den skulle. Det troliga var att Calle skulle få leva med ett enkammarhjärta.
Familjen läste på och förberedde sig mentalt.
− Det går att leva ett jättebra liv, men barnet kräver mer övervakning under uppväxten, säger Thomas.

Calle föddes den 12 oktober i fjol. Thomas beskriver honom som en välmående och glad ettåring.
− Han mår fantastiskt. Det är ett mirakel eftersom han har legat så mycket på sjukhus.

Calle opererades redan vid tre månaders ålder för att öka trycket i den kammare som höll på att tillbakabildas. Det skulle öka chansen för hans hjärta att utvecklas symmetriskt och möjligheten att göra en tvåkammar-
operation, men vartefter tiden gick verkade det inte som att det hjälpte, berättar Thomas. Under Calles första halvår fanns Thomas och Tina vid dottern Hannah Kransells och mågen Per Olssons sida för att bistå med hjälp och tröst.
− Vi har varit väldigt närvarande för att stötta – bott på patienthotell och på vårt lantställe, där man kan bo flera familjer, för att kunna bo ihop med Hannah, Per och lille Calle, säger Thomas.

I april var det meningen att Calle skulle göra den första av de två operationer som krävs för att få ett fungerande enkammarhjärta. 
Dagen före operationen på Skånes universitetssjukhus i Lund bestämde kirurgen med team sig för att förbereda för två varianter av ingrepp: den ena en enkammaroperation, den andra en rekonstruktion av hjärtat. 
När Calle hade opererats färdigt fick Thomas ett samtal.
− Precis när vårt tåg ankommer stationen i Lund ringer dottern och säger att hjärtat är räddat – en lyckad tvåkammaroperation. Det gick först inte att tro, säger Thomas och fortsätter:
− Vi är så otroligt tacksamma för vården Calle fick på barnkirurgiavdelningen. Innan vi var med om detta hade vi ingen aning om vilka mirakel de gör. Calle hade inte levt så länge att han hade lärt sig gå om han inte hade opererats.

”Calle hade inte levt så länge att han hade lärt sig gå om han inte hade opererats.”

– Thomas Kjelldorff, morfar till Calle

Händelsen har gett Thomas och Tina nya perspektiv på tillvaron. Tillsammans med Per och Hannah började de fundera över hur de skulle kunna bidra på bästa sätt. De kom fram till att de kunde göra störst skillnad med en större donation.

Eftersom Hjärtebarnsfonden ger bidrag till forskning som gynnar hjärtebarnen och deras familjer kändes det som ett självklart val. Bland annat pågår forskning om hur man kan se i ett tidigare skede vilken typ av vård som barnet kommer att behöva. Det kan vara lätt att glömma att skatt och donationer till forskning har gjort det möjligt för dagens hjärtebarn att få den omsorg de behöver, menar Thomas och liknar familjens donation vid en stafettlöpning.  
− Vi fick det här som en gåva från dem som har gjort insatser tidigare. Nu vill vi ge vidare – det ska inte sluta med oss – utan det fortsätter.

Text: Anna Carlehed

Foto: Susanne Kronholm