”Till ansvariga politiker, tjänstemän och verksamhetsledningar i Region Skåne och Region Jönköpings län. Säkerställ oberoende granskning, redovisa vilka åtgärder som vidtagits och visa tydligt ansvarstagande gentemot drabbade”, skriver en av de drabbade föräldrarna i ett öppet brev.
Jag skriver detta som en av de föräldrar vars barn har påverkats av allvarliga händelser inom barnkardiologin.
Det handlar om barn – patienter som är helt beroende av att vården fungerar, att medicinska bedömningar är korrekta och att systemet reagerar när något går fel. När det systemet brister finns inget skyddsnät.
Under lång tid har återkommande och allvarliga varningssignaler framförts kring bedömningar och behandlingar. När liknande oro upprepas under många år måste frågan ställas: varför agerades det inte tidigare?
För de drabbade barnen handlar detta inte om organisation eller ansvarsfördelning. Det handlar om lidande, komplikationer och konsekvenser som kan följa dem genom livet. För familjer innebär det oro, sömnlösa nätter och ett förtroende för vården som skakats i grunden.
Alltför ofta hänvisas nu till pågående tillsyn från Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Men patientsäkerhet kan aldrig delegeras bort till en tillsynsmyndighet. IVO granskar i efterhand – de leder inte verksamheten.
Myndigheten saknar dessutom mandat att komma åt den grundproblematik som många nu vittnar om: en kultur där varningssignaler inte fått genomslag och där oro under lång tid kunnat avfärdas utan tillräckliga åtgärder. När säkerhetsnät saknas är det inte ett tillsynsproblem. Det är ett ledningsproblem.
IVO:s kraftfullaste verktyg är ofta förelägganden med vite riktade mot hela verksamheter. Ett sådant ingripande riskerar att drabba hela barnkliniker och den personal som varje dag arbetar för patienternas bästa. I praktiken kan ekonomiska konsekvenser leda till ytterligare belastning och försämrade förutsättningar för vården.
För oss drabbade framstår det som djupt orimligt om en hel klinik skulle bära konsekvenserna av beslut och bristande agerande på ledningsnivå.
Samtidigt finns en oro kring arbetsmiljö och rapporteringskultur. En säker vård förutsätter att medarbetare tryggt kan lyfta risker och avvikelser. När den öppenheten brister uppstår i sig en fara för patienterna.
Förtroendet har skadats – inte bara hos oss föräldrar utan även hos barn som fortsatt är beroende av samma vård. Att känna oro inför varje uppföljning är en belastning inget barn ska behöva leva med.
En offentlig och ödmjuk ursäkt skulle inte ändra det som skett. Men den skulle visa ansvar och respekt för de barn och familjer som drabbats.
Transparens hotar inte vården. Tystnad gör det.
Vi vädjar därför till regionernas politiska ledning: ansvaret ligger nu hos er. Ni har mandatet att agera när allvarliga systembrister uppdagas. Säkerställ att ansvar utkrävs där besluten fattats – och att konsekvenser inte faller på hela verksamheter eller medarbetare utan möjlighet att påverka.
Barnens säkerhet får aldrig bli en fråga om organisatoriskt anseende.
Jag uppmanar därför Region Skåne och Region Jönköpings län att:
• Säkerställa en oberoende och transparent granskning
• Redovisa konkreta åtgärder för stärkt patientsäkerhet
• Granska arbetsmiljö och rapporteringskultur
• Visa tydligt ansvarstagande gentemot drabbade barn och familjer
Detta handlar inte om prestige.
Det handlar om barnens säkerhet.
Med vänlig hälsning,
En av de drabbade föräldrarna
Hjälp till att sprida uppmärksamhet och kunskap om hjärtfel! Dela artikeln på sociala medier:
