De låg i magen tillsammans, och det visade sig att de skulle ligga bredvid varandra när de kom ut också.
Vecka 18 och det är äntligen dags för rutinultraljudet, att något inte skulle stå rätt till fanns inte på världskartan för allt hade ju sett bra ut på de tidigare ultraljuden som vi gjort.
Väl där fick vi reda på att något inte var som det skulle på hjärtat på tvilling 2 (Kian) vi fick en ny tid till en läkare som sedan skickade vidare oss till Uppsala för att träffa en specialist.
Där fick vi reda på att Kian har något som kallas DORV. Dette innebar (för Kian) att lungartären och aortan byt plats och båda utgår ifrån högerkammare, att han hade håll mellan kamrarna gjorde att han fortfarande levde, så att blodet ändå kunde blandas och att han kunde få ut blod till både lungorna och kroppen.
Vi fick reda på att vi skulle föda i Göteborg och att han kommer behöva opereras inom sin första levnadsvecka.
Vi åkte ner till Göteborg och Kian och Nellie kom med ett akut kejsarsnitt den 4/9. Kian fick direkt åka till neonatalavdelningen och sedan vidare till Barnhjärtcentrum där han fick tillbringa 6 dagar på övervak innan han den 10/9 fick opereras.
Läkaren pratade med oss innan operationen och berättade att Kian inte endast hade DORV utan även för trång aortabåge.
”Vårt jobb är att Kian ska må så bra som möjligt och han mår bäst när Nellie är nära.”
– Vårdpersonalen
Efter operationen fick han vara på BIVA till den 19/9 för att sedan åka upp på Barnhjärtcentrum igen. Men han blev inte långvarig för dagen efter fick han åka ner på BIVA igen för att ännu en gång bli opererad. Han hade nämligen en läcka i aortan, ena aoortaklaffen hade gått sönder. Så de fick sy ihop den och hoppas nu på att den ska läcka mindre och att den inte ska gå sönder igen, men om det händer är fortfarande oklart och då blir det mer operationer och andra lösningar. Just nu läcker han mindre och vi väntar och ser vad som händer härnäst på våran resa.
I allt det här jobbiga så finns också fina stunder. Något av de finaste stunderna är när de får ligga bredvid varandra. Och som de som jobbar på sjukhuset sa ”vårt jobb är att Kian ska må så bra som möjligt och han mår bäst när Nellie är nära.”
Så efter lite mindre än 9 månader ihop i magen var det en självklarhet för både oss och dem som jobbar att det skulle få vara ihop så mycket som möjligt, då de inte bara kan vara hur nöjda som helst i flera timmar utan Kians värden blir också mycket mer stabila. Så nästan hela natten innan första operationen fick de tillbringa tillsammans.
/Mathilda
Hjälp till att sprida uppmärksamhet och kunskap om hjärtfel! Dela artikeln på sociala medier:
