Mamma Elins berättelse

Foto: Elin/privata bilder
Bilderna får ej användas av andra utan upphovsmannens medgivande.

Vår dotter Livia föddes 2/3-2022. Hon hamnade på neo då hon behövde hjälp med andningen. På kvällen lyssnade man på hjärtat och hörde ett blåsljud, vi tänkte inte mer på det då det är vanligt. Dagen efter gjordes ett ultraljud och vi fick vår dom. Livia hade ett hjärtfel (Fallot tetrad). Det kändes som att hela min värld rasade samman. Jag skulle ju bara föda barn och sen få åka hem och njuta av bebisbubblan. Men så blev det inte. Vi blev förflyttade från NÄL till drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Livia var stabil, som vilken bebis som helst utåt, men hade lite lägre syresättning vilket man ville ha koll på. Tiden på sjukhuset var väldigt jobbig känslomässigt, rädsla att förlora Livia, smärta av att se Livia bli stucken flertalet gånger och skuldkänslor. Skuldkänslor att det var mitt fel att hon föddes med hjärtfel, skuldkänslor att jag inte vågade ta till mig henne pga rädslan att förlora henne.

24/3 fick vi äntligen komma hem men det blev inte långvarigt.

30/3 var det dags för återbesök i GBG, operation skulle ske om 2 dagar, man vågade inte vänta längre. När jag lämnade sjukhuset bröt jag ihop totalt, jag förstod då att det var på riktigt. Jag grät hela vägen hem. Kunde inte kolla på min dotter utan att börja gråta. Jag var inte redo, operationen skulle ske när hon var ca 4 månader, inte nu endast en månad gammal. Behövde mer tid med min dotter, för jag visste att operationen inte kom utan risker.

1/4-2022 opererades vår dotter. Att lämna över Livia till narkosläkaren var fruktansvärt, tänkt om det var sista gången jag fick hålla henne, pussa på henne, säga att jag älskade henne. Timmarna under operationen spenderades på Ronald, jag ville bara sova, sova och vakna när allt var över. 5 timmar senare ringer läkaren, glädjen, lättnaden och tacksamheten man kände då är obeskrivlig, min älskade starka tjej klarade operationen. Det dröjde en timme innan vi fick komma till henne på BIVA. Där låg hon sovandes och med slangar överallt.

Livia återhämtade sig snabbt och mår idag jättebra. Senare i livet blir det en till operation för att sätta in klaffar som nu saknas.