En måndag som förändrade allt

När jag kom dit hade Engla en puls på närmare 160 så vi åkte vidare till vårdcentralen. Där tog de EKG och lite andra tester men skickades oss vidare till sjukhuset. När vi kom till sjukhuset hade pulsen ökat till 180 och vi blev genast omhändertagna.

Engla gjorde ett ultraljud men det de kunde inte finna orsaken mer än att hjärtat inte mådde bra samt att det var väldigt trött. Engla kunde inte ställa sig upp förrän pulsen rusade iväg och det skulle ta nästa 3 dygn innan de hittade orsaken. Vid fjärde ultraljudet fann de att Engla hade ett hål i hjärtat samt att hon hade 2 stycken extra lungvener till vänster förmak.

I och med att hjärtat hade jobbat hårt under en längre tid så behövde vi avvakta med operation samt att det gav de tid att göra flera undersökningar. Engla blev under tiden insatt på medicin samt ett besök på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Det var ett under att Engla hade kunnat spela fotboll under hela sin uppväxt utan att detta aldrig gett sig till känna. I maj åkte vi ner till Göteborg i 2 dagar och flera undersökningar gjordes. Unders sommaren gjordes en konsultation angående vilken sorts operation som skulle ske. De tog också ett gentest i och med att Englas morfar var hjärttransplanterad. I augusti kom ett brev som sa att Engla var bärare av kardiomyopati samt att operation skulle ske inom 3 månader.

” Det var ett under att Engla hade kunnat spela fotboll under hela sin uppväxt utan att detta aldrig gett sig till känna.”

– Ewa-Lena Johansson, mamma

Den 4 december åkte vi ner för att göra operationen och Engla samt både hennes pappa och jag var väldigt nervösa. Nästa morgon kl 7 var vi tillbaka för operation. Jag följde med in när hon skulle sövas och det var med tårar på kinden jag lämnade en sovande dotter i operationssalen. Vid 12 ringde läkaren och sa att operation gått bra samt att hon skulle transporteras till IVA. På eftermiddagen fick vi besöka henne och de skulle strax ta ur respiratorn på henne. När hon vaknade upp hade hon väldigt ont och behövde mycket smärtlindring. Nästa dag var hon tillbaka på avdelningen och mådde hyfsat. Hon var uppe och gick en del men hade fortfarande mycket ont. I slutet på veckan började pulsen att skena igen så det blev en tur tillbaka till IVA så de kunde ha koll på hjärtat. Engla hade också samlat på sig en del vätska i hjärtsäcken så de satte in extra dränage under narkos. Än en gång behövde hon sövas och denna gång tyckte hon det var extra jobbigt.

De hade sagt runt 7 dygn på sjukhus och det var nu dygn 8 och ingen hopp fanns inom tiden för henne. Det var också bara 14 dagar kvar till julafton och oron började gnaga inom oss var vi skulle få fira den någonstans. När dränage gjort nytta under 2 dygn så började Engla återhämta sig väldig fort. Efter 14 dagar fick hon permission med mig på Ronald MC Donalds hus och dagen efter fick hon åka hem. Engla kommer att behöva gå på kontroller hela livet men hon mår så mycket bättre nu. Hon kan till och med gå tillbaka till fotbollen verkar det som.