Allt började den 19 juli 2019, en undersköterska tyckte vår första son hade snabb andning på BB.
Prover togs och det visade på höga infektionsvärden så han blev skickade till neonatal. Där börjar man höra blåsljud på hjärtat och svaga pulsar vid ljumskarna. Då upptäcker läkarna på vårat hemsjukhus NÄL (Norra Älvsborgs Länssjukhus) två allvarliga hjärtfel på vår första son Vincent. Här tar dom han fort och börjar sätta nålar, slangar och alla möjliga sladdar fästs på hans lilla lilla kropp.
Han flögs ner till Drottning Silvias barnsjukhus med helikopter och genomgick operation dagen efter, 4 dagar gammal.
Läkningstiden gick bra förutom ett hjärtstopp som han fick efter operationen på BIVA.
Men det slutar inte där. Vi hade verkligen noll erfarenhet om hjärtfel hos nyfödda så vi började läsa att detta kunde vara ärftligt. Tiden gick, vi föräldrar fick våra hjärtan kollade och då visade det sig att även pappa Johan har ett av hjärtfelen Vincent föddes med. I denna veva väntar vi barn nummer två, en son som heter Elton.
När Elton låg i magen kollades han tre gånger på Östra sjukhuset i Göteborg, här kunde man inte se något hjärtfel.
När Elton sen kommer till världen har även han detta hjärtfel och ett till. Ibland har vi frågat oss vad oddsen är. Samtidigt om man ska se det fina i det här på ett sätt att man inte behöver känna sig ensam. Detta är hela familjens vardag. Det har absolut inte varit smärtfritt och de är inte alltid det fortfarande men vi har alla kommit framåt i allt tufft, som det faktiskt varit.
Tack vare forskning och skickliga kirurger samt vårdpersonal så lever Vincent idag och kommer behöva operera sig i framtiden och vi vet om att Johan och Elton har hjärtfel. Vilket är en lättnad inför framtiden och alla årliga kontroller.
/Caroline Brink
Hjälp till att sprida uppmärksamhet och kunskap om hjärtfel! Dela artikeln på sociala medier:
