Caspers hjärta

Det fick vi, en fin pojke som hade det lite kämpigt under förlossningen. Hjärtrytmen på honom sjönk ett antal gånger utan att de visste varför. Men när han kom ut var alla tester bra.

Dagen efter när de gjorde kontrollerna med syresättning i händer och fötter så var syresättningen låg i fötterna. Men de sa att det kunde vara så. Mina föräldrar och syster kom och hälsade på oss och vi var lyckliga. De fortsatte ta kontroller under hela förmiddagen tills de till sist ringde in hjärtläkaren, då var syresättningen nere på nästan 60%. Då upptäckte de att Casper var född med HLHS. Detta hade de alltså missat på de ultraljud som gjordes. Då blev allt bråttom och jag kan ärligt säga att jag har svårt att minnas allt som hände. Men jag kommer ihåg när jag såg min syster i fönstret när jag också såg min nyfödda son kopplas upp i massa maskiner. 

Det blev en lång natt, men till sist kom vi alla ner till Lund. Casper fick åka flyg medans jag, min mamma och caspers pappa åkte taxi efter. Inget kul att heller sitta i en taxi 4 timmar efter man fött barn kan jag säga.

Casper blev opererad när han var 3 dagar gammal. Mycket är en dimma för mig och jag blir tårögd bara av att tänka på allt detta igen. Hans operation gick bra och vi kunde komma ner på avdelningen. Vi var i Lund ca 3 veckor och sedan 1 vecka på sjukhuset som är nära vårt hem. Sen efter 4 veckor på sjukhus fick vi åka hem. Vi som trodde vi skulle vara på BB i 3 dagar,  blev 4 veckor på sjukhus som vi inte hade planerat.

Casper mådde bra under veckorna i väntan på andra operationen, och den gick bra också även den tredje operationen. Casper blev av med sina dränage på dag 5 och på dag 10 fick vi åka hem igen. Vi har sedan dess inte varit i Lund men han går på regelbundna kontroller hos sin läkare som är den läkaren som upptäckte hans hjärtfel. 

Det jag har uppskattat så mycket är hur hela min familj ställde upp. De tog ledig från jobb och från studier för att finnas där för mig och för Casper under flera veckor. Det kan jag inte beskriva i ord hur mycket jag uppskattar det.

Visst har det blivit några sjukhusvistelse under årens gång men idag mår han som vilken pojke som helst. Nu får han en del frågor från sina vänner om varför har medicin och om sitt superhjälte-märke (sitt ärr). 

”Visst har det blivit några sjukhusvistelse under årens gång men idag mår han som vilken pojke som helst.”

– Anna, Caspers mamma

Casper är nu 10 år gammal och han lever med enkammarshjärta. Han äter 2 mediciner två gånger om dagen och han tar det jättebra. Han är en fin, rolig, stolt storebror och pigg kille som älskar att vara aktiv, så som att spela fotboll och cykla.