Loves blåsljud

Som rutin tar man alltid ett ultraljud på hjärtat. Väl framme i Borås på barnmottagningen träffade vi en jättego läkare som utförde ultraljudet. Långa och många minuter gick och efter en lång tystnad och några suckar säger läkaren ”ni måste ju förstå att såhär många bilder tar man inte på ett friskt hjärta”…

Mitt hjärta rusade, min hjärna snurrade och tårarna rann på både mig och Loves pappa. ”Det kan inte vara sant ” ”Nej nej nej”… tankarna bara snurrade… 
Vi fick info om det läkaren såg och han ville tro att det rörde sig om en förträngning vid aorta men experter behövde bekräfta. 

Han ringde direkt till Drottning Silvias barnsjukhus och deras barnhjärtcentrum. Vi skulle få tid inom en vecka sa han.

Påväg hem till Alingsås fick vi båda nån slags panikattack och fick stanna bilen och ta luft. 
Vår gosse kunde väl inte vara sjuk? Skulle han dö nu? Tankarna blev mörkare…

Telefonen ringde och det var en kardiologi från barnhjärtcentrum som hälsade oss välkomna dagen därpå. Vi skulle ta med övernattningskit till oss alla för troligtvis skulle Love opereras snarast men de behövde undersöka honom mer.

Samma kväll kramade vi varandra extra mycket och vår stora dotter på 3 år fick så mycket gos. Hon förstod ju inte.. Eller det hon förstod var att lillebrorsans hjärta var trasigt och att hon skulle fylla 3 år om bara några dagar. Just det, en stor dag för henne och en stundande operation… hur vi ens höll ihop… jag vet inte?

Den 14 september 2022 stod vi utanför ingången till Drottning Silvias barnsjukhus och visste inte att vi de närmsta 2 veckorna skulle vi spendera där. Vi tog varsitt djupt andetag jag och Oskar och kramade varandra och sa ”nu gör vi detta”.

På mottagningen konstaterades och bekräftades att Love hade en förträngning vid aortabågen och blåsljud. Jag tror de fick säga det 100 gånger innan jag fattade vad det innebar. Love hade nog det rätt förspänt med en go vikt och ändå en rätt opåverkad gosse. Därav chocken att han var så sjuk. De gjorde massa kontroller och hans blodtryck var ett i överkroppen och ett helt annat i underkroppen.. 

Vi blev inskrivna på barnhjärtcentrum avdelning och inväntade svar från skiktröntgen.

När domen kom om operation den 16 september bröt vi ihop. Så nära, så fort, vår dotters födelsedag, oro för om Love skulle klara det? Hundra tankar…
Alla vi mötte under denna tid både före och efter hans operation ska veta att de är fantastiska. Så duktiga på allt som har med barnet, situation och läget att göra. Kvällen 15 september kom anestesipersonal upp och berättade hur de söver honom, en hjärtkirurg kom upp och berättade hur de opererar. En sköterska visade oss ett album med bilder på hur det kommer att se ut. 

Den natten låg vi båda och höll om Love och försökte få lite sömn.

16 september. Den värsta dagen i mitt liv. 

Vi pussade Love när han rullade in på operation och jag föll ihop. Min son… jag fick panik och ville bara hämta honom igen.

Operation skulle ta nästan hela dagen. En öppen hjärtkirurgi där man stannar hjärtat… Vår dotter fick komma och fira födelsedag med oss och vi fick rum på Ronald MCDonald-huset. 

Tillslut ringde telefonen och operatören sa till Oskar att allt gått bra. På håll ser jag att Oskar gör tummen upp och jag bara gråter av lättnad och längtan. Vi fick hälsa på Love på iva och där sov han gott.

Love repade sig  bra och fort och kunde komma upp på avdelningen ganska snabbt efter 2 dagar på iva. 
Tiden efter på avdelningen delade vi ihop och med världens bästa personal. 

Idag mår Love bra och går på kontroller för hjärtat och sitt blodtryck. Han äter blodtrycksmedicin men det är egentligen mer regel än undantag. Kämpar lite med vikten men det börjar bli bra det med. 
Det kan behövas ytterligare någon operation i framtiden men det vet varken vi, Love eller läkarna ännu. Tiden får utvisa.

Hälsningar Love med familj ♡