”Ingen trodde jag skulle överleva”

Kiiras räddare i nöden blev läkare Peder Sörensson som tog initativet att genomföra en hjärtoperation via ljumsken för att sätta in en ny klaff. Men kort efter att Kiira genomgått operationen drabbades hon av covid-19 och åkte in på sjukhus igen, denna gång i två månader. ”Jag svävade mellan liv och död”, säger Kiira som behövde andningshjälp för att överleva. Efter hemkomsten väntade en lång tid av rehabilitering för att få tillbaka all styrka hon tappat. ”Att gå i trappan upp till övervåningen gjorde mig genomsvettig”, säger hon.

Detta är Kiiras berättelse. Om hur allting kan gå bra tillslut, trots livets alla prövningar.

En dag i januari blev Kiiras hälsa allt sämre. Kort därefter började hon skaka okontrollerat och blev snabbt blå om läpparna. Kiiras mamma blev genast rädd och då Kiira började kräkas ringde hennes föräldrar efter en ambulans. Kiira fick hög feber och då hon kom fram till sjukhuset togs genast många prover.

Det visade sig att det var Kiiras aortaklaff som var på väg att ge upp och hon blev snabbt sämre. Hon fick svårt att andas och hade samlat på sig vätska i lungsäcken. Hon fick svår lungsvikt och läget blev alltmer kritiskt. Läkarna hade planerat för en öppen hjärtoperationen med byte till mekanisk klaff men operationen måste ställas in då Kiira var i för dåligt skick för att gå igenom den påfrestning en operation hade inneburit för hennes hjärta. ”Ingen trodde att jag skulle klara mig. Det föreslogs att jag skulle gå över till palliativ vård hemma på Gotland”, säger Kiira.

Kiiras räddare i nöden blev läkare Peder Sörensson på Karolinska sjukhuset i Solna. Han ville genomföra en operation via ljumsken och sätta in en ny klaff den vägen, och kirurgen som tidigare hade opererat Kiira gick med på att genomföra ingreppet. 16 timmar senare sövdes Kiira för operation.

”Jag hade tur att jag fick ha mamma med mig vid operationstillfället”, säger Kiira som på grund av sin funktionsnedsättning fick ha sin mamma hos sig på sjukhuset. ”Mamma är ett viktigt stöd i allt detta jobbiga när jag inte pallar med stressen, rädslan och ångesten, då är hon stabil som ett granitblock och bara finns där och fixar allt”, säger Kiira. Hennes pappa fick inte vara med vid operationen på grund av coronaspridningen.

Kiiras operation gick bättre än förväntat. Hennes blodvärden blev snabbt bättre, hon fick tillbaka aptiten och behövde inte vänta länge tills hon äntligen fick åka hem till Gotland för fortsatt vård.

Men när Kiira äntligen trodde att det värsta var över, drabbades hon av covid-19. Hon fick åka in till sjukhuset igen och låg på IVA i nästan 14 dagar. Hennes hjärta var fortfarande skört efter operationen, och hennes lungor hårt angripna av covid-19. Kiira behövde andningshjälp och fick åka fram och tillbaka mellan Karolinska sjukhuset i Solna och Visby lasarett. Efter två månader på sjukhus denna gång, fick hon tillslut åka hem igen.

Till en början fick Kiira använda en rulator för att orka ta sig fram, och hon hade svårt att ens orka ta sig ur sängen.
”Att gå i trappan upp till övervåningen gjorde mig genomsvettig”, säger hon.

Rehabiliteringen efter både hjärtoperationen och covid-19 var tuff. ”Jag hade förlorat mycket mer i styrka än vad jag först förstod och fick i stort sett börja om från början”, säger hon. ”Redan när jag låg på sjukhuset fick jag gröna rör jag skulle blåsa i regelbundet för att stabilisera mina lungor efter covid. När jag kom hem försökte jag vara ute minst en gång om dagen, en liten stund i taget bara så jag fick frisk luft. Jag började med att göra övningar jag hade fått av sjukgymnasten”, säger Kiira som sakta men säkert blev starkare, dag för dag.
”Träningen var livsviktig för min återhämtning”, säger Kiira.

Kiira fick tillslut flytta hem till sin lägenhet när hon återfått krafterna tillräckligt för att kunna gå i trappor på egen hand. Hon har börjat promenera mer och tränar regelbundet. Hon har också kunnat återgå till sitt jobb igen. Nyligen har hon också fått börja träna på gym, vilket hon gör ett par gånger i veckan.

”Läkaren berättade för mig att det var min grundträning som gjorde att jag överlevde operationen”, säger Kiira. ”Hade jag inte tränat som jag vanligtvis gör så hade jag nog inte överlevt. För mig är träningen alltså livsavgörande på riktigt”, säger Kiira vars läkare har uppmanat henne att fortsätta med träningen. ”Min läkare Peders dröm är att jag ska börja springa men vi får se om jag klarar av det. Just nu fokuserar jag på sim, gym och promenader”, avslutar Kiira.

Läs mer om GUCH och träning här.

Gucharen Ella är personlig tränare, läs artikeln om henne här.