Åsa Cider: All träning är bra

Många föräldrar är rädda för att låta sina hjärtebarn vara fysiskt aktiva, eftersom det är påfrestande för just hjärtat. Men träning är tvärtom bra för att stärka hjärtat – så länge det sker på barnets villkor.
Åsa Cider, fysioterapeut vid Göteborgs universitet, ger sina bästa träningstips för hjärtebarn.

Som grupp har de med medfött hjärtfel lägre fysisk kapacitet, sämre kondition och mindre muskelmassa än andra.
– Det är inte så många år sedan man trodde att de här patienterna inte skulle röra på sig; de fick inte vara med på skolidrotten och så vidare, och den felaktiga föreställningen lever delvis kvar, säger Åsa Cider, som har jobbat med och forskat om hjärtsjukdomar i snart 40 år. 
– Men många med medfött hjärtfel kan träna precis som andra, säger Åsa. 
– Om man tränar klarar hjärtat att arbeta hårdare. Framför allt kan det pumpa ut mer syre till cellerna i kroppen och till endotelet, som är lagret av celler som täcker blodkärlens insida. Endotelet förbättras fantastiskt vid träning och det är en av nycklarna till att hålla kärlet ungt. Det är ett sätt att bromsa åldrandet, kan man säga.

Ett välfungerande endotel, hög syreupptagningsförmåga och arbetskapacitet, god muskelmassa och bra kondition minskar risken för livsstilsrelaterade sjukdomar som hjärtinfarkt eller högt blodtryck, och är enligt Åsa bästa sättet att förskjuta för tidig död. Ytterligare en bonus med fysisk träning är att det minskar depression, ångest och oro, samt ökar livskvaliteten.
Däremot är det inte bara att gå till gymmet och lasta på vikter om man har ett hjärtfel.
– Träning ska alltid ske i samarbete med läkare och fysioterapeut, för att anpassa programmet efter det specifika hjärtfelet. Det är viktigt att följa upp det medicinska tillståndet, för att se hur patienten svarar cirkulatoriskt och så vidare, och utifrån detta föreskriva personanpassad träning.

Hur kroppen svarar avgör hur mycket kondition- eller styrketräning patienten mår bäst av.
Generellt ska hjärtebarn träna med liten muskelmassa, alltså en isolerad muskel i taget.
En viktig del av hjärtrehabiliteringen är att ge patienterna ett stärkt självförtroende och få dem trygga med att de faktiskt klarar att träna.
– Det handlar om att ge dem känslan att de kan lita på sin kropp. Då vet de också att det går bra att spela fotboll eller jobba i trädgården, för att de tar i lika mycket som på fysioterapin. 
Ett mål för hjärtsjuka är också att inte bli sämre som vuxna, utan att fortsätta må bra och klara ett självständigt liv.

Typen av träning är mindre avgörande. All form av träning är bra, oavsett om det är bollsport, ridning eller klättring, och variera gärna, säger Åsa Cider.
– Men har du en defibrillator, eller står på antikoagulationsmedel, är till exempel kontaktsporter inte bra.
Att hålla koll på pulsen vid träning är inte nödvändigt. Då är det bättre att följa den så kallade borgskalan, som utgår från ansträningsnivåerna ”något ansträngande”, ”ansträngande” och ”mycket ansträngande”.
– I framtiden kommer vi också att se fler digitala applikationer för hemmaträning, så man exempelvis kan cykla hemma uppkopplad på EKG, säger Åsa.
Viktigast av allt är regelbunden träning – livet ut.
– Utmaningen – och hemligheten för att bli bättre – är att verkligen hålla i träningen, säger Åsa.

Text: Sofia Zetterman